Manet används faktiskt en hel del i den kinesiska matlagningen. I regel torkas den och säljs antingen direkt eller vacad efter att den först blötlagts. I det senare fallet slipper man blötlägga själv, vilket tar en hel natt. Maneten strimlas oftast och man får intressanta lite krispiga strimlor, inget slemmigt eller geléaktigt alls. Nu hade min fru fått ett paket saltad manet av en bekant, den såg ut som något mellanting mellan torkad och återvattnad. Ganska tung dessutom.
Jag hade inte fått några bra instruktioner mer än att jag borde ge den en blanchering. Eftersom jag var ganska trött så bestämde jag mig för att göra just så och sedan bara skölja i kallt vatten, strimla upp och blanda med lite oljor och kryddor. Jag gjorde en variant med vitlök, ljus soja och salladslöksolja samt en med vitlök, sesamolja och chiliolja.
Efter blancheringen återfick maneten sin form. Den hade också minskat i vikt. Den måste varit uppsvälld av saltlagen på något sätt. Saltlage, ja, den var mycket saltare än väntat. Hade jag tagit mig tid i att göra lite efterforskningar så hade jag fått reda på att den borde blötlagts i 2-3 timmar och få ett par vattenbyten för att laka ur saltet. Nu blev det två skålar med väldigt salta manetstrimlor.
