Tusenåriga ägg (på engelska century egg) är en spännande sorts konserverat ägg. På kinesiska heter de pidan vilket ordagrant betyder läder-ägg. Ursprungligen konserverades äggen genom att de bäddades in i en blandning av aska, salt, lera, osläckt kalk och risagnar. Äggen ligger förstås inte i denna blandning i tusen år utan i veckor till månader. Deras utseende och smak ändrar sig mycket, vitan blir först genomskinligt brun och efter ännu mer lagring genomskinligt svart. Gulan blir grön och krämig. Vitan får ingen speciell smak medan gulan får en kraftig smak och lukt. Ankägg är det vanligaste men det förekommer att andra sorts ägg används.

Det vanligaste är att de säljs sex stycken i ett vanligt plastpaket.
Det här kostade 50 kronor och ska hålla till mars 2011.
Här har jag skurit upp ett av äggen i åtta delar. Det går bra att äta de så här men jag föredrar att blanda ljus soja med lite chiliolja och hälla över dem först. Ett glas Moutai eller Wuliangye till det kanske?








