En kinesisk måltid har ett litet annat upplägg än vad vi är vana vid. Konceptet med förrätt, huvudrätt och efterätt finns ingenstans att se utan rätterna trillar in en efter en till bordet där sällskapet är samlat. Sålunda så beställer man alltid till hela sällskapet när man är på restaurang, det finns inget "jag tar sjötungan och sedan glassbomben till efterrätt" utan alla rätter är allas. Oftast dyker en eller två kalla rätter upp först och sedan de varma rätterna allteftersom de blir klara. Jag drar mig till minnes en recension i GP av en kinesisk restaurang för några år sedan, recensenten klagade på sin hög med knaprigt friterad biff som han beställt in till sig själv. Ingen rolig rätt tyckte han, bara massa torr biff. Hade han i stället tillsammans med de övriga i sällskapet beställt in ett par grönsaksrätter, en fiskrätt, en kycklingrätt och kanske en soppa så hade skålen med biff haft en meningsfull plats i måltiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Gillar din passning till GP-recensionen. Finns en SvD-recension från Dragon House i Stockholm. De åt shui zhu-gös och undrade varför den var så brännande stark....! De åt också sichuansk chilikyckling och tyckte att det var på tok för mycket chili och för lite kyckling i rätten... Ja, jag säger då det.
SvaraRaderaMatjournalisterna borde veta bättre kan man tycka. Kycklingen var säkert en La zi ji; jag ska laga den när jag får hem en laddning torkad Chao tian jiao ("Facing the sky chili").
SvaraRaderaVisst var det La zi ji, och visst finns det mer att önska av Sveriges krogrecensenter. Ser dock fram emot ditt inlägg här när du har gjort La zi ji. Älskar den rätten.
SvaraRadera